Gravyr

Innehåll

Studiebesök

Vi har inlett verksamheten med ett studiebesök för alla. Det finns flera syften. Ett är att bredda deltagarnas kunskap om platsen där de bor. Ett annat är att både svenska och utlandsfödda deltagare ska få en gemensam erfarenhet, som blir en utgångspunkt för samvaron under resten av terminen. Vi vill att studiebesöket blir ett slags kick-off. Studiebesöken behöver förankras väl i arbetsgruppen för att fungera bra. En risk är annars att det bara blir de utlandsfödda som deltar. Det kan ändå vara värdefullt, men förlorar aspekten av att vara ett gemensamt avstamp.

Föreläsningar

Våra föreläsningar har som syfte att synliggöra deltagarnas erfarenheter och bredda både de svenska och utlandsfödda deltagarnas kunskaper. Vi har i första hand utgått från våra yrkesverksamma medlemmar när vi satt föreläsningsprogrammet, och även sökt föreläsare i nätverket och bland de deltagande i projektet. Vi har försökt spegla erfarenheter och kompetens hos boende i Kramfors i val av ämnen, tex. syrisk och eritreansk konst. Föreläsningen följdes upp av en workshop i en särskild teknik, som föreläsaren eller en annan person håller i. Något vi upplevt starkt är vikten av att de som introducerar olika tekniker eller idéer, finns med som inspiratörer under workshopen, för att fånga upp det intresse som väcks hos de personer som kommer. Tilläggas bör att det inte alltid fungerat i praktiken att föreläsningen följts av en workshop. Vid de tillfällena arbetade deltagarna med sådant som introducerats tidigare.

Exempel på föreläsning med workshop

Viktoria Melinder, textil konsthantverkare, hade en föreläsning med workshop på samma tema.
Hennes idé för workshopen var att visa svenskt berättande broderi, alltså broderi med en konstnärlig utgångspunkt. Ofta tänker vi på broderi som ett sätt att smycka olika brukstextilier och ofta finns den tekniska kunskapen, hos främst kvinnor. Viktorias förhoppning var att inspirera till att ta broderandet ett steg till och börja tänka i bilder, att förmedla något som är svårt att sätta ord på.

Broderi är också en enkel teknik att starta med. Det behövs inte mycket utrustning eller material. Vi kan också med begränsad kunskap om tekniken få fram fina effekter.

Bildspelet, som inledde Viktorias kväll, var ett hopplock av olika tekniker, uttryck och från olika tider. Själva workshopen hade två stationer. En där deltagarna kunde göra ett eget broderi, med diverse trådar och tygbitar att välja på. För de som hade svårt att komma igång fanns en burk med lappar med ord. Där man kunde dra en lapp och sedan arbeta vidare med ordet på lappen, vilka bilder gav det, känslor? Orden var på svenska för att få en dialog om språket. Det fanns också två stora tygspända ramar för större, gemensamma broderier, som en typ av klotterplank. Där var temat ”Min resa”, om man ville ha inspiration till att komma igång. Vid det broderiet hade vi svart tråd av olika kvaliteter, för att hålla ihop uttrycket när så många arbetar på samma yta.

Öppna verkstäder

Under de öppna verkstäderna har vi haft arbetsstationer där deltagarna kan välja mellan olika tekniker, t.ex. screentryck, måleri, vävning, broderi och skrotverkstad. Vi har tyckt att det varit viktigt att deltagarna själva kan välja vad de vill arbeta med.Alla kommer med olika förkunskaper och har också olika anledning att vara där.

Vissa vill verkligen lära sig och fördjupa sig i en teknik, andra vill ha en stund av förströelse, eller finnas i samvaron med andra. Vi har inte alltid haft handledare vid varje arbetsstation, men det är något att eftersträva – vi kan se en tydlig aktivitetsökning när handledare finns på plats. Handledarna har haft en egen idé med sina stationer , och när de inte varit på plats har det varit svårt för andra att förmedla dessa idéer. Handledarens egna idéer och intresse är nödvändigt för att det ska bli ett bra resultat.

Exempel

IB Sparring har som konstnär jobbat med ”huset” som utgångspunkt i betydelsen av ”jag”. I sin skrotverkstad ledde hon deltagare i arbetet, eller leken, att skapa sitt hus med hjälp av skrot. När IB var där levde hennes idé i deltagarnas skapande, när hon inte kunde delta tog materialet över och arbetsprocessen för deltagarna tappade sin form. Konsten som idé och tanke bärs mellan människor, kommunikationen och mötet sker där.

Handledaren bör ha som primärt mål att fånga upp deltagarnas bakgrund och tidigare kunskaper. Vår erfarenhet är att det är lika viktigt som att förmedla sin egen kunskap. Det är en stor del i att skapa en bra grund för fortsatt samarbete. Vi upprepar detta just för att det är så oerhört lätt att missa.

En nyanländ som vill etablera sig i sin nya hemmiljö har ofta ett fokus på vad som erbjuds, och vill göra rätt – det faller sig då lätt att den som är ny på platsen rättar sig efter vad vi som känner till miljön säger att en ska göra, i syfte att passa in. Om vi inte är lyhörda för de nya riskerar vi att hamna i en ganska ojämlik situation. Ta folk i anspråk!

Vi har arbetat med grupper där det ofta är olika deltagare varje gång. Asylsökande är som vi beskrivit tidigare ingen stabil grupp: en kan tvingas att flytta med kort eller ingen varsel, bli kallade till intervjuer, bli utvisade etc. Vi har haft en stabil kärna av deltagare som återkommer, men 30-50 % av dem är nya varje gång. Av den anledningen är det viktigt att informera om vad som finns att göra vid varje träff. Vi har lagt upp aktiviteterna så att deltagarna ska kunna få ett snabbt resultat, samtidigt som det finns saker att arbeta med som många kan jobba på under en lägre tid som gemensamma målningar och broderier.

Vi har tyckt att det varit bra att arbeta med teman och att avgränsa omfattningen av verksamheten. Det syns i hur vi arbetat med föreläsare, som sedan hållit workshops i en särskild teknik under den öppna verkstaden, men vi har även arbetat med teman på andra sätt, som syns nedan.

Exempel på innehåll i NKVs öppna verkstad

Teknik Idé/Kommentar/Erfarenheter
Broderi

Uppspänt bomullstyg på 150 x 150 cm träramar. Ramarna står uppställda på en kan jobba på dem under hela projektet. Broderi med svart på vitt utifrån Viktoria Melinders idé. Se beskrivning av Viktoria Melinders idé ovan.

Måleri Pannåerna står uppställda så deltagarna kan måla på dem kontinuerligt. Alla målar gemensamt på pannåerna. 6 mm grundad mdf-board, akrylfärg. Precis som i Sverige så har många som kommer aldrig hållit i en pensel, och det krävs mycket engagemang från handledaren. Idén med arbeten som står uppe under en lång period och som alla kan jobba med är dels att individen ska kunna gå in och ur arbetet. Fokus skiftas från resultatet och det individuella och hamnar istället på själva processen av att måla. Det är också en visualisering av det interkulturella skeendet.
Skrotverkstad

IB Sparrings skrotverkstad, där de jobbade med överblivet material, lim och sax.
” Tanken var att bygga sig ett hus av överblivet material. I våra drömmar sägs huset ha betydelsen ’jag’ och i konsten har huset skildrats på många sätt. I skrotverkstaden kan dessa fantasier komma till uttryck.”
IB Sparring

Screentryck

Mikael Arvidsson har hållit både i teknik-kurser och öppen verkstad med screentryck. Under öppen verkstad har deltagarna kunnat trycka på T-shirts, med förlagor som bilder från internet, på en familj, eller texter. Ofta har religiösa texter varit ett favoritmotiv för deltagarna.
Screentryck är en tacksam teknik att använda för oerfarna deltagare.
En flykting kanske inte har några bilder eller något skrivet hemifrån och kan använda bilder från internet till sina original. Det ger också resultat ganska omedelbart.

Boktryck

Annikka Kronlid Arvidsson har haft boktryck både i form av öppen verkstad och som teknikkurs. Linoleum för bilder och text. Ordspråk har varit populärt. Tigrinska och arabiska texter har karvats i linoleum och tryckts.
För människor som har ett annat alfabet än det latinska erbjuder boktryck dels ett sätt att fysiskt hantera språket och också en möjlighet att med linoleum formulera sig med sitt eget alfabet. Kan vara nog så viktigt för en person med bakgrund från en diktatur.

För oss har det fungerat bäst att ha 6 öppna verkstäder med föreläsning under en termin, alltså varannan vecka. Det kan låta lite men är ändå en ganska omfattande verksamhet eftersom möjlighet att hålla kurser ska finnas samtidigt . Vi har också haft mycket arbete med att ordna transport till våra lokaler. Det är mycket möjligt att det skulle fungera att ha öppen verkstad varje vecka under andra omständigheter.

Alternativ idé öppen verkstad- konstprojekt

Vi har också testat ett alternativt sätt att jobba; en konstnär drev då ett eget konstprojekt och bjöd in människor att delta i det. Cecilia Germain arbetade under hösten 2014 med flyktingar i Living Archive. Ambitionen var att deltagarna på något vis skulle lämna ett permanent spår efter sig, spår som berättade vilka de är, vad de tänker, vad de vill, deras historia, deras relation till platsen.
Tyvärr kunde inte projektet fullföljas.

Vi har bara provat detta en gång inom ramen för Konsten som mötesplats och därför har vi inte någon bra utvärdering av det sättet att jobba, inom just det här projektet. Men utifrån projektets idé om delaktighet i en kreativ process så är det ett utvecklingsområde.

Omfattningen av projektet bör då has i åtanke, med tanke på målgruppens situation. Tydlighet krävs också i initial information; att deltagarna vet vad de ger sig in i. Vad är den konstnärliga idén? Används deltagarnas erfarenhet eller historier och på vilket sätt? Finns det en medvetenhet och kunskap om sociala konstprojekt t ex? Lösningen är att se till att alla deltagare är fullt på det klara med hur processen ser ut. Det kan ju vara snart omöjligt men bör eftersträvas.

Det finns alltid möjlighet att ta in psykolog eller annat stöd i budget och projektplanering.

De två första åren av Konsten som mötesplats fanns timmar för psykolog inlagda, både med tanke på deltagare och handledare. Vi använde aldrig den resursen men det var en trygghet att veta att möjligheten fanns.

Teknikkurser

Teknikkurserna har hållits i konstnärsverkstaden. Innehållet har baserats på de kompetenser och den utrustning som finns i verkstaden serigrafi, klassiskt boktryck, högtryck och andra grafiska tekniker. Kurserna har haft en fast deltagargrupp, och skiljer sig på så sätt från de öppna verkstäderna. Här finns bra förutsättningar att bygga upp varaktiga relationer och att bredda sina nätverk, och deltagarna har varit både svensk- och utlandsfödda. Vi har sett att de här teknikkurserna kan vara ett bra sätt att nå utlandsfödda kulturarbetare. Vi har arbetat aktivt med att skapa sammanhang runt dem. Även t.ex. musiker och författare som har andra arbetsområden inom kulturen har haft nytta av att delta och vi har delat med oss av vårt nätverk.

Kurserna kan med fördel drivas som studiecirklar genom studieförbunden. Reglerna ser lite olika ut för svenska deltagare och de med annan nationalitet. Kolla med era studieförbund vad som gäller. Numera finns aktivitetsstöd också för asylsökande. Det har inte gått att rapportera deltagare med personnummer och de utan tillsammans, utan en får anpassa rapporteringen efter studieförbundens riktlinjer. Men reglerna kan så klart förändras.

Det är som sagt viktigt att vara öppen för idéer från deltagarna, även om kursinriktning.

Trivsel

Fika och mat är som vanligt en viktig del i den öppna verkstaden. Under fikat ges många bra tillfällen till samtal och möten i trivsam form. Här finns också goda tillfällen till breddat deltagande genom att ge möjligheter till deltagarna att baka eller laga mat, både svenska och utlandsfödda. För den som inte har tillgång till kök i verksamhetens lokaler kan en lösning vara att bjuda hem till sitt eget kök för förberedelser, eller hyra in sig någonstans. Mat är kultur som är härligt att dela i samvaro med andra.

En kanske något oväntad aspekt av trivsel är den gemenskap som uppstår runt problemlösning. I boktrycksverkstaden har det varit livlig aktivitet runt den krånglande Vandercooken. Ofta är ju sysslolösheten hög bland asylsökande som väntar på besked om uppehållstillstånd eller svar på överklagande, så det kan betyda mycket att vara en del av en grupp som arbetar med ett praktiskt engagemang. Det är en ingång till att bli ianspråktagen på en plats och i ett sammanhang.

Som vi berört tidigare, är det inte säkert att en direkt berättar vad ens yrke är eller vilka kunskaper man har, det kanske inte känns relevant i sammanhanget. Men runt en tryckpress kan både elektrikern, mekanikern, civilingenjören med flera ta plats och verkstan kan ha praktisk nytta av det!

Utställningar

En del av vårt projekt har handlat om att synliggöra. Det har vi delvis gjort genom utställningar. Det finns både positiva och negativa effekter med att jobba mot en visning av vad som gjorts i verksamheten. Svårigheten för människor att delta under hela projektet är det som talar emot. Också att det synliga resultatet i utställningen blir mer i fokus kan vara ett problem, beroende på kunskapsnivån hos deltagarna när det gäller konst. Men att ha en visning av något slag kan också ge en sorts större allvar till verksamheten, och ett gemensamt mål att jobba mot. Som i alla delar av projektet ska en sträva efter att deltagarna är med på alla plan, så om arbetsgruppen beslutar att ha en utställning så bör också deltagarna ingå i planeringen av den.

Att titta på konst

Det finns något särskilt i att använda konsten och skapande som sammanhang för möten, som är värt att dröja lite vid här: Genom att titta på konst och skapa tillsammans får vi gemensamma erfarenheter som ligger utanför det talade språket. Vi kan se det som att vi tar en genväg förbi det talade ordet. Tankegodset kommer bl.a. från den relationsskapande konstpedagogiken, som den praktiseras på exempelvis många svenska museer. Vi tittar på konst under studiebesök och föreläsningar av svenska och utlandsfödda konstnärer. Varje närvarande person tolkar verken utifrån sina erfarenheter, och så som bl.a. Ulf Linde lyft fram så är det just i betraktarens individuella seende som möjligheten till gemenskap ligger. Våra perspektiv må skilja sig åt, men vi bär alla på mänskliga erfarenheter av glädje och sorg, närhet och förlust, kärlek och smärta.

Genom att uppleva konst tillsammans och relatera till den når vi dessa beröringspunkter. Vi blir synliga för varandra. I vår verksamhet har inte funnits utrymme för strukturerade pedagogiska samtal runt konst. Istället har samtal uppstått spontant mellan människor.